Stålet

Svensk stålindustri utvecklar ständigt nya stålsorter och produkter och den är, trots en relativt begränsad produktionsvolym, ändå världsledande inom många områden.

Anledningen är att stålföretagen tidigt valde att specialisera sig på avancerade nischprodukter. Därför är svenska järn- och stålverk idag störst i världen när det gäller sömlösa rör och grovplåt av rostfritt stål, verktygsstål, snabbstål, kullagerstål och järnpulver. Viktiga nischprodukter är också höghållfast tunnplåt och grovplåt av höghållfasta stål och av slitstål. Drygt 80 procent av stålverkens leveranser exporteras - till mer än 100 länder - till ett sammanlagt värde av 69 miljarder kronor (2008).

Stålindustrin är teknik- och kunskapsintensiv. Exakt styrning av processerna är A och O för att nå exakt rätt egenskaper hos de stål som tillverkas och för att hushålla med råvarorna. Såväl processtyrning som hushållning är även viktiga för att inte belasta miljön i onödan. Både processer och produkter har ett stort kunskapsinnehåll. Produktutvecklingen bygger dels på forskning om nya, önskvärda materialegenskaper, dels på nära samverkan med kundföretagen och djupa kunskaper om deras industriella verksamhet. Den svenska stålindustrin ligger långt framme när det gäller användning av dagens bästa processteknik. Utvecklingen av nya processer kräver stora resurser och man är därför beroende av utvecklingen utomlands.

I Sverige finns tolv anläggningar som framställer stål (råstål och pulver). Vid tio av dessa är produktionen skrotbaserad. De resterande två producerar malmbaserat stål. Dessutom framställs järnpulver vid en anläggning. I Sverige producerades 2008 nära 5,2 miljoner ton råstål. Till stålindustrin räknas även ett antal företag som vidareförädlar stålprodukter, t ex bearbetning genom valsning, smidning, dragning eller svetsning.

Stålindustrin tillhör den energiintensiva industrin, men även den energieffektiva industrin, eftersom energin är en viktig och dyr råvara som används sparsamt. Ur energisynpunkt är de malmbaserade stålverken helt dominerande. Bakgrunden är att i deras energibalans inräknas ofta det kol och koks som krävs för masugnsprocessen. Många av stålindustrins processer är energikrävande och sker vid en arbetstemperatur som överstiger 1 000°C. Det innebär att stålverken för att kunna producera behöver tillgång till högvärdiga energibärare, såsom kol- och oljeprodukter och elkraft. Några möjligheter att använda lågvärdiga bränslen som biobränslen finns inte, av såväl energi- som av förbränningsskäl. Det finns dock teknik för att ersätta olja och gas med elkraft, men investerings- och driftskostnader är normalt högre för elanvändning än för olje- eller gasanvändning.

Svenska stålverk köpte 2008 energi och processkol motsvarande omkring 26,0 TWh och sålde restenergi för 2,9 TWh till fjärrvärmebolag och kraftvärmeverk. El är den viktigaste energiformen vid sidan av de energiformer som används som reduktionsmedel i olika processer. Stålverken använde 4,3 TWh el under 2008.

Säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser är viktiga faktorer för industrins utveckling. Varje öres ökning av elpriset betyder många miljoner kronor i ökade kostnader för stålbranschen och för enskilda företag kan fördyringen bli besvärande.

Stålindustrins samlade omsättning uppgick 2008 till närmare 84 miljarder kronor. Antalet anställda är drygt 19 000.

Ytterligare information finns på Jernkontorets hemsida.