Ei har presenterat ett förslag om att införa en elhandlarcentrisk marknadsmodell samt en elmarknadshubb. För den som inte är insatt i frågan, vad innebär det här?

– En gemensam och fullt ut integrerad nordisk elmarknad har stått högt på agendan för det nordiska samarbetet sedan 2009. En elhandlarcentrisk marknadsmodell för kundkollektivet finns redan eller är på väg att införas i andra nordiska länder. Ei fick mot denna bakgrund i uppdrag 2015 att presentera ett förslag på införande även i Sverige och uppdraget redovisades nyligen, säger Anna Holmberg.

Ni menar att införandet av en elhandlarcentrisk modell och elmarknadshubb bör åtskiljas, vilket går emot det förslag som presenteras av Ei. Varför vill ni det?

– Införandet av en elhandlarcentrisk modell handlar om vem kunden ska ha kontakt med och hur pengar ska flöda. Enligt modellen ska kunden, till skillnad från idag, bara ha kontakt med elhandlaren, som i sin tur är den som har kontakt med nätägaren. Kunden betalar elhandlaren för både el och nät, handlaren flyttar sedan över pengar till nätägaren. Tanken är att förslaget ska förenkla processen för kundkollektivet.

Elmarknadshubben å andra sidan är en IT-lösning. Svenska Kraftnät ska samla in stora mängder data om alla elkunder. Informationen i hubben omfattar bland annat vilket pris en kund betalar för sin el, hur mycket denne förbrukar, vilket abonnemang kunden har o.s.v.

SKGS menar att det här är två olika saker: det går att införa en elmarknadshubb utan en elhandlarcentrisk modell, men den elhandlarcentriska modellen kräver en hubb för att fungera. Många aktörer buntar ihop detta, men vi ser det som två skilda frågor, säger Anna Holmberg.

Ni anser att det finns ett principiellt tankefel i den föreslagna marknadsmodellen. Vad menar ni med det?

– Marknadsmodellen sammanblandar reglerad monopolverksamhet (nät) med marknadsbaserad verksamhet (elhandel). Vid avregleringen av elmarknaden på 1990-talet gjordes betydande åtgärder för att åstadkomma en tydlig separation av dessa två typer av verksamheter, men rapportens förslag verkar nu i motsatt riktning.

Vi bedömer att införandet av en elhandlarcentrisk modell kommer att vara mest fördelaktig för de företag som är vertikalt integrerade, d.v.s. som har både elhandel och nätverksamhet. Dessa företag bör kunna göra stora administrativa vinster genom att t.ex. samordna sina affärssystem. Med andra ord riskerar införandet av en elhandlarcentrisk modell att ytterligare förstärka dessa företags redan starka ställning på marknaden, utan att kundnyttan ökar, säger Anna Holmberg.

Ni menar också att den industriella el-användarens perspektiv och behov inte har beaktats vid framtagande av förslagen. Kan du utveckla det?

– SKGS upplever att Ei:s arbete i mycket hög grad har utgått från ett hushållskundsperspektiv. Att få en samlad faktura och att enbart ha en kontaktpunkt blir enklare för vanliga hushållskunder, men för stora, elintensiva företag försvårar det snarare.

När elöverföringen inte fungerar beror det nästan alltid på nätproblem. Enligt förslaget ska en elintensiv industri då först ringa sitt elhandelsbolag. Elhandlaren ska därefter ringa nätägaren för att reda ut vad felet beror på och sedan ringa tillbaka till industriföretaget. En sådan ordning passar inte de företag SKGS representerar, utan de vill ha direktkontakt med nätägaren. De vill ha snabba besked om vad som hänt och när elen kan förväntas komma tillbaka. De måste veta för att kunna bedöma effekten för det elintensiva företaget. De vill också prata med någon som verkligen kan nätfrågor och kan beskriva felets natur i detaljerade tekniska termer.

Ei har föreslagit ett par undantag till den föreslagna modellen, vilket SKGS tolkar som att Ei själva förstår att det inte finns någon ”one size fits all”-lösning. Ett undantag handlar om att den som är högspänningskund även i fortsättningen ska kunna ha direktkontakt med nätägarna. Problemet är dock att många elintensiva företag för det första har multipla uttagspunkter och för det andra att vissa uttagspunkter är högspänning och andra lågspänning. Ei:s förslag innebär med andra ord att dessa företag måste skapa rutiner för att hantera två kontaktvägar. För högspänningsuttag ska de prata direkt med nätägaren, för lågspänningsuttag med elhandlaren. Det undantag som Ei föreslår, säkerligen i god tro och med syfte att förenkla, riskerar snarare att istället skapa fördyrande administration, säger Anna Holmberg.

SKGS menar också att det är viktigt att kundens data i elmarknadshubben inte lämnas ut till tredje part utan kundens godkännande. Varför är det viktigt?

– Elmarknadshubben kommer att samla stora mängder data som avslöjar det mesta om enskilda företags elanvändning, till exempel ur stor deras förbrukning är och vilken systemkostnad de har för el. Det skulle vara en guldgruva för konkurrenter, som skulle kunna använda data för att räkna ut produktionskostnader och för konsultföretag, som vill erbjuda olika tjänster.

Ei är medvetna om att ett skydd måste skapas och att detta inte ska kunna kringgås genom att åberopa offentlighetsprincipen. Ei har därför lämnat ett förslag, vilket innebär att om tredje part ska få tillgång till data så måste ett godkännande först ges av kunden. Det räcker alltså inte att kunden tecknat avtal med sin leverantör och finns i hubben. Vi ställer oss bakom Ei:s förslag, säger Anna Holmberg.

Ni menar avslutningsvis att det måste föras en diskussion om hur elmarknadshubben ska finansieras, presenteras inget sådant förslag i rapporten?

– Att bygga och driva ett så omfattande IT-system kostar mycket pengar. Frågan om hur hubben ska betalas besvaras dock inte av Ei. Vi menar att alla som nyttjar hubben måste vara med och betala. Det gäller elhandlare, kunder och nätägare, men i synnerhet tjänsteleverantörer som säkerligen vill komma åt data för att kunna analysera och erbjuda sina tjänster, avslutar Anna Holmberg.

Läs hela SKGS remissvar här.

SKGS energidirektör Anna Holmberg

SKGS energidirektör Anna Holmberg