12 november, 2018

Nyheter

”Gör vi rätt saker behöver vi inte vara så oroliga”

Riksdagspartiernas ledamöter i Näringsutskottet tycker att det är bra att risken för effektbrist diskuteras. De flesta bedömer dock inte att risken som stor och de tror på att åtgärder för att minimera den kommer att komma på plats i tid.

Camilla Brodin (KD), Birger Lahti (V), Rickard Nordin (C), Mattias Bäckström-Johansson (SD) och Monica Haider (S).

Lorentz Tovatt (MP), Arman Teimouri (L), Camilla Brodin (KD), Birger Lahti (V), Rickard Nordin (C), Mattias Bäckström-Johansson (SD) och Monica Haider (S).

Vid SKGS seminarium deltog representanter från Näringsutskottet från sju av riksdagens åtta partier – Moderaternas Lotta Olsson (M) hade tyvärr fått förhinder på grund av sjukdom.

Det samlade intrycket från politikerpanelen är att oron för effektbrist i närtid inte är så stor generellt. Liberalerna och Sverigedemokraterna, som båda står utanför Energiöverenskommelsen, var dock mer bekymrade över risken för effektbrist. Mattias Bäckström-Johansson (SD) var den enskilda politiker som gav uttryck för störst oro under diskussionen:

– Det är en fallande trend och när vi prognosticerar det framåt försvinner ytterligare effekt, sa Bäckström-Johansson.

Trots att risken för effektbrist bedömdes lite olika fanns det en bred politisk enighet om att åtgärder krävs. Politikerrepresentanterna välkomnade att Svenska kraftnät i sin rapport inkluderat prognoser framåt i tiden och att risken för effektbrist nu diskuteras. En insikt visades också om att man från politiskt håll måste ta tag i effektfrågan och vidta åtgärder.

En fråga som ställdes till panelen var huruvida det finns anledning att från politiskt håll se till att den kraftvärme som finns i södra Sverige är i fortsatt drift? Om detta var enigheten total.

När frågan sen kom till vattenkraften i södra Sverige och om den ska specialbehandlas i tillståndsfrågor var panelen tveksam. I den lagstiftning för tillståndsprövning av vattenkraften som träder i kraft vid årsskiftet kommer större hänsyn att tas till vattenkraften.

Monica Haider (S) inflikade att:

– I södra Sverige står vattenkraften för tio procent av den totala elförsörjningen och skulle kunna öka till tjugo, så det är klart att det måste ju ha betydelse i den processen.

Det finns möjligheter idag för Svenska kraftnät att upphandla mer effektreserv. Men ingen i panelen tyckte att det var aktuellt för tillfället. Dock kan detta alternativ inte uteslutas.

Birger Lahti (V) gav uttryck för inställningen:

– Jag vill inte riskera vår basindustri och om mer effektreserv är svaret på den problematiken kan det prövas.

Liberalerna står utanför Energiöverenskommelsen bland annat därför att den inte löser effektfrågan. På frågan om vilka initiativ Arman Teimouri (L) vill se för att lösa effektfrågan svarade han:

– Leveranssäkerhetsmål är något vi verkligen kan kika på och kanske något som skulle uppdras åt Svenska kraftnät.

I panelen var det dock bara Krisdemokraterna och Sverigedemokraterna som utöver Liberalerna också ställde sig bakom ett leveranssäkerhetsmål.

– Att tala om ett mål hjälper ju inte effektproblematiken, framhöll Rickard Nordin (C).

I en artikel i Ny Teknik har Camilla Brodin (KD) tagit ställning för förnyad kärnkraft. Men gör inte Energiöverenskommelsen redan det, eller behövs nya åtgärder, undrade SKGS moderator Anna Holmberg.

– Jag ser att vi behöver ta ett samlat grepp med våra grannländer, för Sverige är ju inte ensam på kartan. Energiöverenskommelsen innefattar också ny kärnkraft och det är en utstakning som vi är gemensamt överens om, sa Camilla Brodin.

Lorentz Tovatt (MP) som är ny energipolitisk talesperson för Miljöpartiet fick frågan om han efter att ha hört diskussionen om effektbrist under dagen fortfarande tror att det är möjligt att nå hundra procent förnybar el till år 2040.

–Jag darrar inte på manschetten när det gäller 100 procent fossilfritt, svarade Tovatt.  Tovatt tillade också att han ser risker när det gäller effektbalansen, men dessa risker kan hanteras. Inte minst pågår det en teknisk utveckling i Sverige och i våra grannländer som kommer att kunna möjliggöra en 100 procent förnybar elförsörjning till år 2040, men för att klara det behöver vi sätta igång nödvändiga processer.